Ejnar Rehnman

Två kärleksfulla beskrivningar av Ejnar…

Pappa; smed – cykelhandlare – verkstadsägare – sporthandlare –TV-radioförsäljare/reparatör – bensinhandlare – brandchef – ”kopparslagare” – konstnär – knivtillverkare – cirkelledare – amatörskådespelare – jägare – fiskare...

• Jag hade nyss tagit körkort och fick till uppdrag att köra ut ett fat diesel till någon traktorägare…….jag fick veta att jag skulle rulla ut fatet ur bilen men vara noggrann med var jag rullade ut det så att det inte ”stack iväg åt skogs”. Pappa var inte ett ögonblick orolig för att jag inte skulle klara det. Nä, no gå hännä bra
• Han tog mycket ansvar för Örträskungdomen (som var intresserad av verkstad) genom att de fick jobba och inskolas på verkstan.
• Han jobbade från tidiga morgonen till sena kvällen/nätter om så behövdes Uppfinningsrik utan måtta, tillverkade egna verktyg, maskiner. Vad hette lastbilen som han byggde om till plog??.......som man blev starkt dieselförgiftad av??
• Lyckliga stunder i fjällen, hängiven fritidsfiskare, uppskattad som fiskekompis.
Att han började läsa tyska!..........
• Skällde han någon gång ut någon människa?.............
• Att när jag någon gång verkligen retade upp pappa och han blev arg på mig du fick jag veta att jag var släkt me ”n´tjur August Ers´n” men det hände bara en gång! Och tur var väl det………..
• ATT finna glädjen i att arbeta
  ATT nog går det här bra………
• Att han på sin ålders höst också blev så intresserad av blommor, hur han
frösådde lupiner, vaktade pionen, planterade äppelträd, och köpte hem varje års petunier och ”taschetiserna=tagetes” som skulle stå på rad vid husväggen Allt odlingsintresse kanaliserades till Smedsbacken. Där matade han fåglar och ekorrar och blev en fena på att känna till namnet på alla småfåglar som kom till hans fågelbord (som han självklart konstruerat själv) Ekorrarna blev så tama och hemmastadda med honom.
• Att mamma alltid fick kaffe o en sockerbit på säng …..

BRITT


Min Pappa!

Jag fick en "könslös" uppfostran. Så moderna de var, mina föräldrar som istället för att framhålla mig som flicka; att jag inte skulle kunna klara av vissa saker som var typiskt pojkar, alltid uppmanade mig.....Du jett ju prov!!! Tänk på hur du monterar isär och gör tvärtom när du sätter ihop!! Ha du int provä, vet du inte...
Pappa älskade Örträsk. Och människorna. Han var verkligen en god värd för hembygden. Ingenting var omöjligt för honom och han hittade alltid lösningar till gagn för kunderna, ekonomiska som praktiska. Allt som inte var riktigt bra, enligt hans sätt att se det, gjorde han om, allt ifrån handtaget i bilen till startanordningar på båtmotorn! Allt som skulle dras igång, gick enligt honom i "första rycket"!! Det lyckades för honom, men för mig gick det sämre. Ända tills jag kom på hur jag skulle göra; Pappa hade köpt en grästrimmer som naturligtvis inte gick att få igång. Jag drog, och drog och drog, jag skruvade isär den för att hitta en mutter som lossnat, sen drog jag igen....och drog....ända tills jag i ilska hotade med pappa..... gå du nu inte...så kom pappa.....då gick trimmern igång.
En annan gång sökte jag efter ett speciellt lås som pappa gjort till båthuset. Det fanns ingenstans. Jag sökte överallt en hel eftermiddag, tills jag högt bad pappa om hjälp....nää du pappa, nu får du allt ta fram nyckeln.....Då såg jag den. Den hängde på ett ställe där den aldrig hängt förut. Men jag fann den till slut.
Varje advent sätter jag upp en adventsgran utanför farfars, det hus som var pappas barndomshem. Jag lägger alltid julgransbelysningen på samma ställe varje år, så även denna gång gick jag dit för att hämta den, men såg till min förvåning att den inte låg där. Jag sökte överallt, ingen belysning. Jag hade varit inne i "porten", där pappa efter att ha sålt företaget, gjort sig en liten verkstad. Framför fönstret står en stol som pappa alltid satt på. Jag hade denna dag suttit på stolen och högt pratat med pappa om den försvunna belysningen. Nu gick jag tillbaka ´inni portn` och vad ligger där, på stolen där jag tidigare suttit... om inte julgransbelysningen! Tack pappa, sa jag och satte den i adventsgranen där den lyser varje år sen dess. Är det inte fantastiskt??!! Jag träter ibland på mina föräldrar som inte är kvar hos mig, men det verkar ändå som om de inte alls lämnat mig!!
Jag är tacksam för det.
Jag tänker mycket på mina föräldrar. På att jag fått de bästa föräldrar man kan få... du jett ju prov.....det har lärt mig mycket och gett mig oersättliga erfarenheter. På gott och ont, förstås, men jag vet att det var det bästa.
Jag provar än.

Gun Rehnman i Örträsk

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.