Gustav L - predikanten Gustav Lundgren
Lappmissionär Gustaf Lundgren

Gustaf Lundgren, född år 1893, var till yrket lappmissionär, verksam inom det västerbottniska inlandet. Åren 1927 - 53 förde han dagböcker. Dessa donerades till Västerbottens museum. Innehållet skildrar hans resor mellan glesbygderna och sameboplatserna i Lappland men även det som verkar ha varit hans största engagemang vid sidan av religionen, om inte en del av det, nämligen trädgårdsodling.


Diplom över flit i trädgårdsskötsel mm lämnades samtidigt med dagböckerna till Länsmuseet
Gustaf Lundgrens gärning som lappmissionär var förknippat med en kärlek och en ödmjukhet till sina medmänniskor. Detta vittnar hans dagböcker om. Han var en duktig skribent och hans dagliga anteckningar ger oss beskrivningar av förhållandena i trakterna kring Sorsele och Ammarnäs under 1920-40-talen. Givetvis präglas hans iakttagelser av den tiden och av hans starka religiositet. Men trots detta är dagböckerna intressant läsning för en kulturhistoriker.

Här följer några korta utdrag ur hans dagböcker:

Den 12 april 1927
En liten lappsk by om två små gårdar. Här bor bland annat en gammal lappkvinna, som i tolv år varit fullständigt nedbruten av gikt och värk. Hon sitter fullständigt hopkrupen. Knäna äro uppdragna mot ansiktet, händerna sammandragna och utan förmåga att kunna röras. Det enda som tyder på lekamligt liv är huvudet med de kloka, vänliga ögonen. Den sjuka måste matas och skötas om som ett barn. Hon är totalt prisgiven åt sina medmänniskors godtycke. Själen hos denna kvinna är stor och stark och att sitta ned och lyssna till gamla mor Anna, är en den allra mäktigaste och kraftiga predikan. Man glömmer det aldrig. Trots sin svåra belägenhet, skall man förgäves leta efter en mera ödmjuk och tacksam människa. Hon har i ordets fulla bemärkelse frigjort sig från köttet och lever endast i anden.

Den 6 september 1927
Rosa: lappläger i Juktfjället. Ranberg och jag anlände hit igår efter en god vandring i fjället. Vi hade omkring sju timmar på vägen från Kraddsele. Vid middagstiden kom en tjock och tät dimma, varför vi tvingades att göra ett par timmars uppehåll. Härunder blevo vi grundligt genomvåta varefter vi började frysa. En liten eld var inte tillräcklig att helt ge den värme vi behövde. Vårt värdfolk, Jonas Kristoffersson (Jon Krista) och fru äro vänliga och snälla. Den lilla stuga de äga, jämte två kåtor, ha de välvilligt upplåtit åt oss.Utsikten härifrån är vacker. Man ser fjällen in emot Norge samt hela Juktådalen, där Juktån slingrar som ett band och Överts-Juktan ligger som en spegel. De få träd som finnes här vid vistet äro gula och bladen börjar falla av. Skuggorna falla långa i kvällningen, man märker att hösten är kommen och att vintern är nära. "Några veckor till", säger Jon Krista, "och vi flytta ned till bygden. Sommaren är härlig i fjällen, och vad vore en sommar utan en vistelse här uppe?"
Jag förstår så väl. Här är nomadens rätta element. Här känner han sig hemma. Fri såsom fågeln, oberoende av tidens jäkt och brådska. Som en kung i sitt skatteland härskar han däröver. Vida utsikter, sol och sommar, stormens vinande tjut och dån över fjället, allt är honom så välbekant. Det hälsar honom i vårens tid, då han kommer, det tager farväl om hösten då han far. Att lappen älskar sitt viste, sin renhjord, fjället, vidden, livet därstädes, står allt klarare, ju mer man tränger in i deras förhållanden. Beröva dem detta! Som en blomma utan sol, ljus eller vatten skulle förtvina och dö. Ett mera om sin hembygd värnande släkte torde "Moder Svea" knappast äga inom sina gränser. Att en del gamla, goda seder och bruk försvinna har sin upprinnelse i annat, icke i kärleken till hembygden.



Gustaf Lundgren har också efterlämnat sig ett antal fotografier, bl a från sina resor i Lappland.

1. Kristina Andersson och Maj Jonsson, dotter till barnmorskan Hedda Jonsson. Vuovosberg.
2. Beatas Brita i Krutträsk.
3. Anders Larsson med sin dotter i Vouvosberg.
4. Barnen Skum vid renskiljningen.
5. Familjen Skum i Ammarnäs. År 1938.
6. Samefamilj.
7. Brudparet Anton Persson i Ammarnäs.
8. Anna och Johan Andersons bröllop.
9. Kyrkan i Sorsele.
10. Vinter i Sorsele. År 1939.
11. Tärnasjön. År 1941.
12. Översvämning i Sorsele. Pingsten 1938.
13. Fiskande barn.
14. Vy över Sorsele.
15. Johan Anton Johansson vid en njalla i Nuolpenkåte. År 1938.
16. En man och hans cykel i Örnäsudden. År 1936.
17. Nomadskolebarn i Skarvsjö. År 1937.
18. På pottkanten.


Gerda Lundgren
Min käre älskade make
mitt allt
Lappmissionär
Gustaf Adolf Lundgren
har idag fått hembud och lämnat oss för alltid, varmt och innerlit sörjd och saknad av maka, bröder, släkt och många vänner.
Sorsele den 4 mars 1954
Gerda
Gustaf Lundberg var gift med Gerda. Kort efter Gustafs död 1954 skänktes dagböckerna till Västerbottens museum med påskrift att de ej fick öppnas och läsas förrän 50 år gått efter dagbokens datering. Troligen var det Gerda som ombesörjde att dagböckerna sparats för eftervärlden. Att Gerda höll mycket av sin make, förstår man av hennes varma ord om Gustaf efter hans död.

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.