Ingegerd Levander. Foto: Bo Sundin
Ingegerd Levander, ”Tjärdrottningen”

” Tjärexporten har varit mitt liv”
Ingegerd Levander föddes år 1901 på Österlen i Skåne. Hennes far var lantbruksbefäl på ett stort gods och senare även förvaltare på ett sockerbetsjordbruk. När Ingegerd var liten följde hon ofta med sin far i hans arbete i stallarna och på åkerängarna. På den tiden var det inte så vanligt att döttrar fick följa med sina fäder i deras arbete som Ingegerd fick göra. Med den bakgrunden blev Ingegerd inte så främmande inför att bo och verka i ett större företag med många anställda.

I Sölvesborg tog Ingegerd realexamen. Men att som flicka fortsätta sina studier på läroverket var svårare, eftersom de flesta skolor endast tog emot pojkar. Istället valde många att under en period bli guvernant hos någon välbärgad familj. Ingegerd och hennes väninnor annonserade i en tidning om att få komma till en familj som guvernant. Ingegerd fick svar av jägmästarinnan Elsa Gram från Vindeln. Hon tyckte att Vindeln med sina skogar, sjöar och älvar lät som ett sagolandskap, men hennes föräldrar var skeptiska eftersom de ansåg att Vindeln låg så långt norrut. Men Ingegerd hade bestämt sig och tog så småningom tåget upp till Vindeln. Det var år 1918 och hon var 17 år gammal. Familjen Gram hade sex barn och hon stannade där i ett år.

Efter året i Vindeln flyttade Ingegerd, bland annat till Stockholm, där hon gick på olika utbildningar och tog körkortet. Men år 1923 återvände hon till Vindeln som nygift med jägmästare Birger Åström. De flyttade in i Åströmska gården 1926. Ingegerd och hennes man fick två barn och hon jobbade de första åren i hemmet. Men precis som Ingegerd hade gjort med sin far, följde hon även med sin man på hans uppdrag i skog och mark.

Å r 1931 drabbades Ingegerds man av en svår hjärnblödning och hans liv gick inte att rädda. Plötsligt stod Ingegerd ensam med två små barn. På den tiden fanns varken änkepension eller barnbidrag, vilket innebar att hon tvingades skaffa sig ett arbete. Det hölls familjeråd och där bestämdes att hon skulle fortsätta att arbeta där hennes man hade slutat. Ingegerd hade fyra månader innan maken dog börjat som maskinskriverska i företagen, så det var inte helt nytt för henne. Arbetet bestod i att driva Vindelns Såg och Vattenkraft AB, Degerfors kvarn AB och Umeå Tjärexport AB. För att Ingegerd skulle klara av att axla dessa uppgifter behövde hon hemhjälp, vilket betydde mycket för henne. Nu skulle Ingegerd ge sig in på ett helt mansdominerat område och det var inte så lätt alla gånger. Men hon såg det som en utmaning och tyckte att det var spännande. Från början tog ingen notis om henne och hon fick snabbt lära sig att det krävdes hårda tag.

Kvarnen
När Ingegerd började jobba i Degerfors kvarn, såg hon till att få telefonen inkopplad. Hon såg även till att vägen ner till kvarnen förbättrades. Kvarnen byggdes år 1888 på en gammal skvaltkvarns plats. År 1940, var det dags för en omfattande renovering och modernisering. Men så småningom började bönderna skaffa sig egna mindre kvarnar och kornet användes inte i samma utsträckning som de tidigare gjort. Kvarnen lades ned i slutet av 1950-talet och blev ett vilande dotterbolag till Vindelns Såg- och Vattenbolag.

Vindelns Såg- och Vattenbolag
Å r 1914 inregistrerades Vindelns såg- och vattenförening som aktiebolag. I början nyttjades sågen endast för ortsbornas behov. Men så småningom utvecklades sågen och man började att exportera sågat virke. Sågen har under åren byggts ut, men hon säger att konkurrensen är stor och att det är bra om folk i bygden gynnar de lokala företag som finns.

Umeå Tjärexport aktiebolag
När efterfrågan på tjära ute i Europa ökade i slutet på 1890-talet sammanslöt sig handelsmannen Anders Åström (den äldre) i Degerfors och handelsmän i Umeå, för att bilda Umeå Tjärexport aktiebolag. Tjäran behövdes bland annat för impregnering av de stora träfartygen och träpråmarna ute i Europa.

Tjärbolagets varumärke var U.T.A.B. (Umeå Tjärexport aktiebolag), med tre kronor placerade precis som på lilla riksvapnet. På 1960-talet blev det nya bestämmelser kring riksvapnet. Nu fick endast staten använda det i sitt varumärke. Men Ingegerd ansåg att Tjärbolaget hade använt riksvapnet så länge att det var viktigt för företaget att det fick vara kvar. Hon vände sig till Patent och registreringsverket. Så småningom fick hon ett brev från handelsminister Lange, där det stod: ”Ditt tjärexportaktiebolag får behålla tre kronor i varumärket.” Ingegerd blev glad över beskedet och svarade: ”Jag lovar att jag inte ska konkurera med svenska staten om jag får ha det kvar.” Ingegerd säger att tjärexporten har varit hennes liv. Det är något som också märks på hennes entusiasm när hon berättar om olika händelser under hennes utlandsresor.

När Ingegerds man dog skickade företaget en skrivelse till alla utländska kontakter att firman skulle fortsätta som tidigare. Detta gjordes utan något undertecknande av hennes namn. Det tog cirka 1,5 år innan Ingegerd vågade avslöja att det nu var hon som var företagsledare. Första affärsresan som Ingegerd gjorde var till Norge. En gång berättade en agent i Bergen, att hans kontorschef hade varit mycket spänd inför hennes besök. Han hade sagt: ”Denna änkefru Åström vem är det? Det måste vara en gammal kvinna som kommer från de stora skogarna, med kritpipa i munnen och händerna svart av tjära.” Ingegerd skrattar och säger: ”Jag var då 31 år gammal.” Visst kunde det vara komplicerat och svårt ibland. Men Ingegerd älskade sitt arbete. Tjärleveranserna utomlands fortsatte fram till 1960-talet och den inhemska handeln upphörde på 1980-talet.

Källor: Berättarträff i Vindeln, med Ingegerd Levander. Videoinspelning, 1987
Norrländsk uppslagsbok


DAUM, har i sitt arkiv bland annat en intervju med Ingegerd Levander. Hon intervjuas av Louise Lyberg och året är 1977.

U.Å. nov -04

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.