Karl August Abramsson man med vattenflötverk

Text: Elisabeth Rasch

1981 visades på museet en utställning av den från vännästrakten härstammande konstnären Torsten Norman. Utställningen kallades ”Man med vattenflötverk”, där kärnan bestod av åtta stora oljemålningar.

Målningarna bygger på ett verklighetsmaterial. I Mårdsele våren 1934 fick Norman som barn uppleva en ”vattenshow” av förmodligen liknande slag som den här avbildade. Utifrån föreställningen och de rykten som föregick den gestaltade Norman sin målningssvit.

Vem är då mannen med vattenflötverk? Han hette Karl August Abrahamsson (enligt kyrkböckerna själv kallade han sig Abramsson), född 1873 i Dahlskog, Tuggensele, Lycksele församling.

Som ung försörjde han sig på diverse olika sätt bl a som skogsarbetare, som flottare och som gruvarbetare i Kiruna. Från 1905 och fram till den dag han togs in på Hällnäs sanatorium i mitten av 1940-talet var han landsbygdsagent åt olika grossistföretag. Han levde alltså mestadels som  en vagabond, reste ofta på cykel längs Vindel- och Umeälvarna och utmed västerbottenskusten, lastad med varor av skiftande slag.

Vid sidan om dessa sysslor för levebrödet ägnade K A sig åt något helt annat, som gjorde honom till ett tacksamt och intressant objekt såväl för konstnärlig gestaltning som för en mer eller mindre fantasifull ryktesflora bland hans samtida.

Från år 1907 arbetar han med ”uppfinningsarbeten av många olika modeller” (enligt K A:s ansökan till Ingenjörsvetenskapsakademien 1921; mer därom senare).

Det visade sig i samband med utställningen på museet att K A fortfarande lever kvar i minnet hos många västerbottensbor, antingen genom hörsägen eller genom att man i barndomen upplevt någon av hans föreställningar på vattnet. I vissa fall har man även sparat fotografier tagna i samband med K A:s förevisningar av sina uppfinningar.


Många minns K A:s uppvisningar då han utstyrd i paletå, stövlar och kask ”gick på vattnet” medelst ett slags skidpontoner på fötterna och stavar med upp- och nedvända burkar nedtill. På ryggen bar han alltid sitt ”vattenflötverk”, en egen variant av flytväst bestående av en lufttät plåtcylinder, utifall att han skulle välta eller börja sjunka. Han lär inte ha varit simkunnig.

Inte sällan kryddade K A uppvisningarna ytterligare genom att när han var lagom långt från land ta upp en lapp och börja recitera någon av sina egna dikter. Enligt en sagesman kunde en av dessa dikter låta ungefär så här:

Mot tiden dåd för våd och råd
mitt flötverk gungar fram
ren fattar det flöt om den segrande härd
för stormarnas strämande tjåt.
Vi veta det band över havet
pontonernas flytande flöt
för det band har mitt flötverk utfärdat en frist
det har dränkningen tagit bort.
Uppfinningen står av pontoner
ett fräsande rim till roman
det säger sig självt och det varar
uppfinningen dyker på grund.

Epilog
Nu till havets faror stäcktat är
till stängda vattentätan står det vattenflöte
utav stål.


Vid andra tillfällen tog han istället upp ett instrument, t ex ett munspel, som han underhöll publiken på land med.

Att en del av publiken också befann sig ute på vattnet i roddbåtar, och därvid eventuellt hade försummat den avgift K A begärde, grämde honom inte alltid. En sagesman ville som liten pojke se K A:s uppvisning vid Ratan. För att slippa be föräldrarna om en peng till inträdet, lånade han istället en roddbåt för att beskåda det hela från sjösidan. Skräcken tog tag i honom då den beryktade ”Abram” plötsligt stakade ut till honom. Men istället för att köra bort honom, bad K A att pojken skulle ligga kvar ”i den händelse han skulle driva till havs”.

Avgiften var 40 öre för vuxna och 15 öre för barn. Och pengar behövde han. Dels hade han som princip att alltid betala för sig, om det så bara gällde en invit till en kopp kaffe ”annars fick det vara” dels och framför allt arbetade han med större och mer kostnadskrävande uppfinningar än skidpontoner och det lilla ”vattenflötverket” han bar på ryggen.

Han lät trycka upp vykort på en del av sina större projekt, som t ex det s k ”flygskeppet”. I samband med flygskeppet utvecklade han en kortvarig men intensiv korrespondens med Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Den 4 juli 1921 ansökte han om ett ”lån eller understöd” på 1000 kronor för fortsatt utveckling av sin konstruktion. Av detta blev emellertid intet. Akademien skymtade inte någon ny norrländsk Henry Ford i flygskeppstillverkaren från Lycksele, trots K A:s formulering i sin ansökan: ”Giver Akademien kännedom att flygskeppsbyggnationen är en beräkning på grund av billigare pris samt tillgängligheter för en var att göra sitt eget Flygskepp.”

Enligt ett obestyrkt rykte skulle K A ändå slutligen ha blivit färdig med träskrovet till sitt flygskepp. Det återstod endast en motor, som K A efter översändande av konstruktionsritningar fått löfte att erhålla från den stora motorkungen i USA, Henry Ford. Det är inte utan att man anar att den västerbottniske uppfinnarfantasten K A Abramsson på ett eller annat sätt fått sig till livs den marknadsfilosofi som Henry Ford lanserat genom införande av löpande band-metoden. Ödet eller illvilligheten ändade dock planerna i väntetiden på motorleveransen tände några pojkar på hela flygskeppsskrovet.

Å r 1929 var det så dags för en förnyad ansökan, denna gång till ”Över Baningenjör för Statens banavdelning i Norrland”. Han ansöker om att få en fribiljett till Stockholm för att hos Patentverket förevisa ”Bärvattenflöten”, som antingen var en variant på tidigare nämnda ryggcylinder eller den ”Ångbåtsöverbyggnad”, som han själv låtit föreviga på ett vykort.

Vad som sedan hände med dessa uppfinningar vet vi inte, men Kungliga Patentverket godkände inte K A:s ansökningar, vilket måste ha grämt honom mycket. Vad som hände med K A själv vet vi heller inte mycket om. Han var en särling med sinne för det spektakulära och för vad som kunde roa hans medmänniskor. Men vilka var hans egentliga drivkrafter, drömmar och tankar?

Torsten Norman har givit oss sin föreställning av ”Tok-Abram” som person, där han ensam ger sig av från en av sina föreställningar, med sänkt fiol och nedböjt huvud, medveten om sin särart och ensamhet.

K A avled i april 1947 i tbc på Hällnäs sanatorium.

Källa: Tidskriften Västerbotten nr 3/81. Här kan du också se fler fotografier.

KA Abramsson presenteras på  målningar av Torsten Norman

 
 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.