Lapp-Lisa, Sveriges sångfågel nummer ett, Hjärtesångerskan eller Evangeliets Snoddas, kärt barn har många namn. Anna-Lisa Öst tyckte själv att Tant Barnatro var det vackraste namn hon fått. Det var en liten pojke i hennes hemstad Hedemora som kallade henne så.
Hela Sveriges Lapp-Lisa

Nej, det handlar inte om felparkerarnas fiende nummer ett. Det handlar inte heller om lappflickan som med namnet Lapp-Lisa reste runt i Sverige i slutet av 1800-talet. Utan om hela Sveriges Lapp-Lisa i vår tid, nybyggardottern från den lilla byn Mark i Vilhelmina som blev världskänd sångerska. Det var alltså i Mark hon föddes, den Lapp-Lisa som kunde sjunga "Barnatro" till hundratusentals hjärtan i Sverige, i hela Norden och långt bort i Amerika. Hon föddes den tionde oktober 1889 och fick dopnamnen Anna Lovisa. Men oftast kallades hon Anna-Lisa.

När Anna-Lisa växte upp levde de flesta familjer i knapphet och under hårda villkor i dessa bygder. Barnen fick tidigt börja hjälpa till i tungt arbete p gården. Anna-Lisa fick inte möjlighet att gå i skolan så länge hon ville. Barndomens tid varade då inte så länge som idag. Hennes far, Olof, kunde vara sträng och fodrande, medan modern var mera mild och förstående. Modern hette Tekla och kallades allmänt Spel-Tekla, eftersom hon var duktig på att spela fiol. Då hon gifte sig spelade hon själv brudmarschen när hon och den blivande maken tågade upp till kyrkan.

Anna-Lisas ungdom var mest fylld av hårt arbete. Därför blev nöjena viktiga. Det vanligaste nöjet var att dansa då och då, något som den spralliga och glada nybyggardottern var mycket förtjust i. Hon tyckte mycket om musik och lärde sig snart både att spela fiol och gitarr och en mängd sånger och skillingtrycksvisor.

Men en ofrid inom henne plågade henne svårt. 1908 besökte hon ett av Frälsningsarméns möten i Vilhelmina och blev omvänd. Nu började ett nytt liv för Anna-Lisa. Hon skulle bli frälsningsofficer. I januari 1911 begav hon sig till Stockholm och Frälsningsarméns krigsskola. Hennes grundutbildning var sämre än många av kamraternas, men hennes begåvning, sega energi och fasta gudsförtröstan hjälpte henne genom studierna.

Anna-Lisa Vikström kom som provlöjtnant till Frälsningsarméns kår i Tierp i Uppland. Där började hon berätta "Lapplands-minnen" i en del möten, något som väckte stor uppmärksamhet. Folk hade svårt att förstå att hon inte var lapp, eftersom hon kom från Lappland. Hennes chef föreslog då att hon skulle skriva efter en riktig lappdräkt att uppträda i. Anna-Lisa blev Lapp-Lisa. Hon kom att nöta ut drygt 30 lappdräkter under årens lopp.

Anna-Lisa Vikström verkade som officer och kårledare för Frälsningsarmén på flera orter i Uppland, Hälsingland och Dalarna. 1922 kom hon till Hedemora. Där mötte hon sitt livs kärlek, frälsningssoldaten och lantbrevbäraren Johan Öst. De gifte sig i maj 1924. Men därmed måste Anna-Lisa också ta avsked som frälsningsofficer, enligt Frälsningsarméns regler. I äktenskapet föddes dottern Siv, som också var mycket musikalisk och ofta sjöng duett med modern.

Lapp-Lisa reste omkring och sjöng på olika frälsningsarmékårer och i andra sammanhang och blev snabbt mycket känd och populär. Sångarfärderna förde henne vida omkring i de nordiska länderna och fyra gånger till Amerika. Vid återkomsten från en av USA-resorna samlades 30 000 personer på Järntorget i Göteborg för att hälsa henne välkommen. Lapp-Lisa fortsatte att turnera så länge krafterna räckte till och sina sista offentliga framträdanden gjorde hon i början av 1970-talet. I mer än 60 år var hon således sjungande ambassadör i Guds tjänst.

Den 27 april 1974 lyfte Lapp-Lisa vingen mot den himmel som hon så ofta sjungit om. Sångerskan är död, men hennes sånger lever. Hon gjorde 450 grammofoninspelningar och många framträdanden i radio och TV, bland annat hos Lennart Hyland i TV-programmet "Hylands hörna". Hennes repertoar omfattade närmare 800 visor och sånger, de flesta av andlig karaktär. Många av hennes sånger sjöngs också av andra, men det var främst genom Lapp-Lisa som sångerna fann vägen till lyssnarnas hjärtan. Hon gav dem vingar! Lapp-Lisa sjöng med en okonstlad rättframhet, som bars av en varm och glad gudsfruktan med djupa rötter i hennes personlighet.

Givetvis betydde hennes ursprungsmiljö en hel del. Lapplands natur och människor har alltid fascinerat lyssnare på sydligare breddgrader. Lapp-Lisa glömde aldrig varifrån hon kom och det gick väl knappast ett möte utan att orten Vilhelmina nämndes åtminstone en gång. Frälsningsarméns bönekåta i Fatmomakke är en Lapp-Lisas gåva till bygden. Kåtan byggdes 1946 och bekostades av henne. Ett verk av Anna-Lisa Östs sångarglädje.

Lapp-Lisa från den fattiga nybyggarfamiljen i den lilla ödebygdsbyn Mark fick ett märkligt livsöde. Många har försökt formulera en förklaring till hennes enorma popularitet bland både hög och låg i samhället. Men hennes gåtfulla självklarhet och enkelhet som konstnär låter sig inte så lätt förklaras. Dragspelaren Gnesta-Kalle, Rune Gnestadius, sade en gång om Lapp-Lisa: "Hon hade det, det där som man inte kan förklara".

Författare: Marcus Brännström



Stridsropet. Målning av Britt Bäckström-Johansson

"Barnatro" var Lapp-Lisas verkliga signaturmelodi och sången är så intimt förknippad med henne, att många tror att hon själv skrivit den. Men så är dock inte fallet. Text och melodi skrevs i början av 1930-talet av populärmusikkompositören Ejnar Westling (1896-1971), under pseudonymen Gunnar Dahl. Med "Barnatro" blev Lapp-Lisa känd i två världsdelar och hennes grammofoninsjungning av sången såldes i mer än 100 000 exemplar. En siffra som hävdar sig väl i konkurrensen med många av dagens artister.

Lapp-Lisas museum i Mark

Sommaren 2001 invigdes Lapp-Lisa museet i Mark, 3,5 mil nordväst om Vilhelmina. I museet berättas den fascinerande historien om nybyggarflickan som blev världskänd sångerska, om hennes liv och karriär. Där finns bland annat föremål som varit i Lapp-Lisas ägo, grammofoninspelningar och ett rikt bildmaterial. Utanför museet står Lapp-Lisa staty.
Mer information om Lapp-Lisa och museet hittar du på hemsidan: www.lapplisa.vilhelmina.com

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.