MOR-GRETA

Greta Sophia Mårtensdotter, mera känd som "Mor Greta", var dotter till kyrkvärden Mårten Nilsson och dennes hustru Gertrud. Hon föddes och växte upp i Dragnäs godårsby i Sorsele socken. Hon levde och verkade under 1800-talets första hälft. Tillsammans med sin make Nils Johansson Sorsén byggde hon upp gården Grundträsk (idag Krutträsk), som senare kom att växa till en by.

Den nya kyrkohandboken och psalmboken kom till år 1819 vilket ledde till stort missnöje hos en skara som kallades "läsare". Den här gruppen kom även Mor Greta att tillhöra. Missnöjet hos läsarna ledde till motsättningar med prästerskapet eftersom prästerna använde böckerna medan läsarna vägrade att ta del av dem. Man ansåg att de inte var renläriga i Guds och Luthers anda. Dessa motsättningar ledde också till att prästerna fick en hel del kritik, för allt från falskhet och till förräderi.

Mor Greta fick redan tidigt ta del av förre soldaten och predikanten Johan Ersson Froms ord. Mor Gretas bror Johan var under en period en av Froms mest ivriga anhängare. Fastän hon först långt senare blev en anhängare av hans stränga lära kan man säga att han var en stor inspirationskälla. Mor Greta i sin tur kom att ha ganska stort inflytande över sin kusin Lars Levi Laestadius som senare kom att utveckla åtminstone delar av läsarnas kritik till en egen laestadianism.

Trots att Mor Greta inte var någon strängt övertygad läsare från början var hon ändå alltid en handlingskraftig kvinna. Framför allt fick hon visa tecken på sitt mod efter flytten till Grundträsk. Maken Nils var ofta borta på jakt och Mor Greta blev ensam kvar på gården. När Nils en gång återkom från en jakttur fick han se sin hustru sitta bestämt och vakta barn, djur och hus med en bössa i famnen. En björn rörde sig nämligen i trakten. I ett tidigare skede hade hon gjort sitt yttersta för att rädda sin far Mårten från en galen tjur. Trots att fadern dog i den våldsamma attacken tvekade inte Mor Greta att ta upp kampen med tjuren. Hon var beväpnad med en hässjestör. Med vilja och kraft slog hon den vilda tjuren medvetslös.

Mor Greta födde sammanlagt 11 barn av vilka tre dog väldigt tidigt. Mor Greta grubblade över varför Gud tog hennes barn ifrån henne. Var det kanske ett straff för att hon levde fel och trotsade Honom? Hon började flitigt studera Bibeln, psalmboken, postillan, "Sions Sånger" och kyrkohandboken vilka utgjorde hemmets bibliotek. Det var nu som hon kom till insikt om att den nya handboken var helt felaktig och skapad av människan. Den gick emot Guds ord. Snart förargade hon sig över den nya läran och lät det också gå ut över föräldrar och lärare som hon tyckte hade vilselett henne. Därför hade alltså Gud straffat henne. Hon hade deltagit i en helt felaktig nattvard och hon hade också skriftat sig enligt den falska läran. Inte nog med det så hade hon också döpt sina barn efter detta människopåfund och hon ansåg därför att deras själar var förlorade för alltid. Därför vägrade hon att låta sitt sjätte barn bli döpt. Från kyrkans sida såg man väldigt allvarligt på det hela och tyckte i stort sett att större brott inte fanns. Hon ansåg sig inte själv vara förlorad eftersom hennes förnuft gick emot en sådan tanke.Tvärtom tyckte hon att en människa ibland kan behöva god tid på sig för att inse vilka synder man har begått för att sedan få möjligheten att göra rätt för sig.

Mor Greta blev med tiden en ivrig predikant som kunde hejda folk hon mötte för att predika. Hon blev också ett regelbundet inslag i traktens kyrkstugor där hon öppet fördömde de nya böckerna som Djävulens verk. Med tiden blev Mor Greta så pass bibelkunnig att hon till och med vågade utmana kyrkoherden i debatter om renlärighet och prästers falskhet. Hon lyckades också få kyrkoherden att ge henne nattvarden enligt den gamla handboken, vilket blev en stor personlig triumf för Mor Greta. Hennes enorma utstrålning som predikant gjorde att hon snart hade en trogen läsarskara som följde henne och hennes predikningar. Bland dem som följde Mor Greta fanns också mannen som en gång varit med om att starta det hela - Johan From.

I en symbolisk handling tog Mor Greta en dag av sig vigselringen eftersom den i huvudsak symboliserade världens ytlighet och fåfänga. Det var ändå en självklarhet att hon hörde ihop med sin man Nils. Någon ytlig guldring behövde inte bevisa det. En annan symbol för hemmets överflöd var kaffet och därför brände hon både kaffe och träkoppar i spisen. Vigselringen slängde hon ner i den tomma kaffepannan och bar ner den till sjön. Där hamrade hon kaffepannan till ett platt stycke och släppte ner den i vattnet. Denna handling kan man också anta var en reaktion på att Mor Greta blivit stämplad som galning av en läkare och av hela omgivningen som inte tillhörde hennes närmaste. Det ledde till en omfattande utfrysning av henne och hennes anhängare. Dessutom hotades Mor Greta av inspärrning på dårhus om hon inte slutade med sina predikningar. Hon fann tröst i att skriva. Genom att nedteckna sina tankar och idéer försvarade hon sig själv mot sina plågoandar. Hennes övertygelse gick inte att rubba.

Det gick ändå så långt att Mor Greta transporterades till dårhuset i Umeå. Men där friskförklarades hon genast av en läkare som beundrade den starka kvinnan och hennes skarpa intellekt. Hon fick ändå bli kvar en tid i staden i väntan på transport hem.

År 1840 drogs sorseleläsarna inför rätta, anklagade för grov smädelse mot Gud. Från att ha varit en tingsfråga gick frågan ända upp till Svea hovrätt. Tolv år senare avskrevs målet och under den perioden hade Mor Greta och likasinnade fått leva i ovisshet. Detta hade lett till att motståndet minskat och många sorseleläsare hade återinträtt i församlingsgemenskapen. De hårdljudda rösterna som krävde den gamla kyrkohandbokens återinförande dämpades avsevärt.

Mor Greta tystnade dock inte alls. Hon var nu en lokal legend och alla i trakten kände till hur hon vågat trotsa både präst och länsman. Tillsammans med Nils höll hon sig ganska isolerad från det kyrkliga samhället. Barnaskaran växte med ytterligare fyra barn och så småningom tog sönerna Anders och Nils över hemmanet. Mor Greta dog med postillan och psalmboken bredvid sig.

Uppgifterna om Mor Greta och händelserna i denna berättelse, är hämtade från en bok skriven av Maria Bilare. Boken heter Barn av den heta elden (1988).

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.