Samekvinnans vardag

I början av 1990-talet skrev ett antal kvinnor dagböcker som en dokumentation om sina liv. Det var ett arbete som initierats av den samiska referensgruppen som är knuten till Västerbottens museum. Dagbok fördes under sammanlagt åtta veckor, fördelade över ett år. Tidsintervallerna valdes utifrån att den samiska kulturen med rennäringen som bas, indelar året i åtta årstider.

Läs här ett exempel ur en dagbok, skriven av en kvinna i Vilhelminas fjälltrakter. Hon är lärare, gift och har både barn och barnbarn.

Måndag 11 maj-92. Kl. är 20.15, ganska lugnt. Tyvärr håller vintern sitt grepp ännu. Det är 1,5°+ i alla fall. Rödvingetrastarna trippar omkring och letar något ätbart bland fjolårslöven. Om man vill kan man hoppa på skidorna vid husknuten och dra upp mot "Bågne". Men det torde inte bli av längre. Nu är det bara några veckor kvar av denna termin och det är mycket som skall avslutas och rättas. I morgon kommer rektorerna på besök. Sen börjar "kvartarna" för 17 elever. Jag blev ensam hemma idag. Rune tog "kötthinkarna" och for upp till Kiruna för att röka kött. Det har han kunnat göra här hemma, men han skulle i alla fall dit bl.a. för att hjälpa Mark med ved och ett som annat på hemstället. Mark, vårt äldsta barn, har övertagit det. Om två veckor åker jag upp. Det är 12 år sedan jag upplevde våren vid bäcken. Och de ljusa nätterna sen, med Kebnekaise med sin siluett i väster. Visst är det ljust här också, men inte på samma sätt.
Mamma har farit till Italien med sin buss. Jag hoppas verkligen att hon får vara pigg, så hon kan njuta av sitt livs äventyr. Man blir aldrig för gammal. Hon blir ju 80 år i höst. Per-Erik med familj är fortfarande kvar i Junsele. Han utfodrar några renar för slakt. Om en vecka bör de vara här. Karl-Axel for ner för att hjälpa honom att samla ihop några strörenar. De andra renskötarna har kommit upp med sina renar. Nog har de renarna besvärligt att hitta mat. Dessutom finns det rovdjur i markerna. Den 5 maj var jag och Helen till Dikanäs på en studiedagskväll. Det är 10 mil dit. Det blev sent innan vi vände tillbaka. Då var nog en del av Vilhelmina norra samebys renhjord på vägen och det tog lång tid och många km innan de till slut tog sig av vägen. Snökanterna var höga och snön lös. Det spöregnade. När vi var ett par mil ifrån hemmet stod ett majestätiskt lodjur mitt på vägen. Vi stannade. Pratade med det. Lon var lugn och nyfiken på oss. Efter några minuter gick den sakta upp genom skogen. Vi ritade av spåravtrycket. Lon gjorde ett djupt intryck på oss.
Idag har jag pysslat med klädtvätt, bak och gått igenom papper som hör till bysamfälligheten. Det var årsmöte igår. 10 maj. Mötet skulle egentligen ha varit 12 april men blev uppskjutet p.g.a. det tragiska som hände minuten innan vi skulle börja. Min morbror föll helt plötsligt ihop och dog. Det gick så fort och utan förvarning. Mitt uppe i ett samtal. Han hade just hälsat på den nya släktingen, 2 mån. som låg i sin liftbag. Släkten följa släktens gång. Tidevarv komma och tidevarv försvinna. Nu skall jag isäng. Det har varit sena kvällar, ja nätter, sista veckorna. Nu när jag är ensam skall jag "sova om mig".
Tisdag 23 juni -92. Usch! Kyligt, blåsigt. Vittjar näten efter morgonfikat. 7 fiskar. Det var väl bra. Vi hade lovat Sunna att hon skulle få fisk till middag och det löftet gick ju bra att infria. Rune for sen upp till fjälls med motorcykel för att "kolla" läget vid sjöarna. Jag blev hemma för städning bl a. Tyvärr blev Rune dålig efter hemkomsten och fick uppsöka sängen. Det var i alla fall mycket snö kvar, det gick bra att gå på den. Jag och Tove for till Saxnäs efter middagen. 12 thailändare från IBRA radio Bankok, sjöng och dansade till Guds ära i kyrkan kl 19.00. Stämningsfullt och vackert. Det var säkert roligt för Kaikaew att se och höra lite hemlandstoner. Naturen visade sig från sin allra bästa sida. Lugnt, klart och solsken. De var imponerade utav skönheten men undrade var människorna fanns. I Bankok bor nämligen Sveriges hela befolkning. Väl hemkommen och Tove lagt sig kom Sunna ner. Kvällen tog slut mitt i natten (1.30).
Onsdag 24 juni -92. Motsträvigt vaknade vi till en fin dag och humöret kom i topp.Värmen hade kommit tillbaka. Vanligt morgonbestyr. Rune hade blivit bättre och vi rodde ut på spegelblanka ån. Tove som vanligt i spänning. Finns det någon fisk? Hur många? Jo, 8 st. Vi gav bort tre av dem till en familj på "gruvbyn". Åt en fillunch ute på gräsmattan. Tittade på en trastunge som satt på bokanten och pep ängsligt. Han hade inte vågat hoppet ännu. Middagen fixade Rune. Det blev grillad flintastek och jordgubbar. Mums! Kl. är 21.15. 10°+. Tove sover. Rune kom upp från nätvittjning. 1 kg fisk. Nu skall det bli en tidig kväll. Sommarlovet är skönt!

(Namnen i texten är fingerade)

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.