Kristus framträder i stenarna
Källa: Särtryck ur Kyrkohistorisk årsbok 1980, Owe Wikström.

Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt han ett sista skott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet.
Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märklig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade att han hade fått en ”rumskompis”. De följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen.
Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten.
Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra brytningsrum, berättade han om bilden och efter frukost var det flera arbetare från andra orter som besökte gruvrummet.
Gruvkartör och fotograf Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades.

När Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte han Jönsson som sa: ”Du har en bild på väggen”. Olofsson trodde att man satt upp ett vykort eller liknande, men när han kom längst in i rummet framträdde Kristusbilden även för honom och han blev helt förstummad.
Om sprängningsverkan hade fortsatt eller väggen fått en stöt med skrotningsspettet hade bilden inte uppstått, men det märkliga var att bilden visade sig.
Redan dagen efter kunde man läsa i Västerbottens Folkblad att ”Kristus framträder i skifferlager” och tisdag den 3 december publicerade Norra västerbotten en bild med text.

Dåvarande platschef, gruvinspektör Bertil Israelsson, som befann sig på Svenska Gruvföreningens kongress i Stockholm, reste genast hem till en telefon som ringde oavbrutet. Både enskilda och tidningar ville ha information. Även N.O. Nolander som var komminister i Björksele, vid den tiden ville besöka gruvrummet. Kontorschef Brandt, platschef Israelsson och komminister Nolander åkte ner tillsammans och upplevde där, som de beskriver - en ”andaktskänsla”.
Ryktet om Kristusbilden spred sig och många vill själva besöka platsen och se fenomenet. Det var strapatsrikt och riskabelt. Man fick åka hiss ner till 120-metersnivån och sedan klättra uppför en lodrät stege 13 meter upp. Många behövde hjälp och arbetarna blev hindrade. Man tvingades bestämma vissa ”besökstider” för att det skulle fungera.
Reaktionerna från besökarna varierade. Vissa föll på knä framför bilden medan andra menade att det kunde föreställa vilken mansfigur som helst i fotsid mantel, t.ex. Moses.
Arbetet med gruvbrytningen måste dock fortsätta och bergrummet fylldes med grus. Bilden började även mörkna och efter ca. två månader syntes bilden inte mer.

I Kristineberg fanns det en livsmedelsaffär, som man en dag beslöt sig för att modernisera. Ur kylrummet plockades marmorhyllorna bort och man satte in kylskåp i stället. Hyllorna blev liggande bakom affären under lång tid. Till sist tog butiksinnehavaren rätt på dem för att använda dem som altangolv på sitt sommarställe. En dag när han höll på att pussla ihop dem på marken fick han plötsligt syn på en konstig bit. Han ropade till sin fru att hon skulle komma och titta. Vad var det de såg? Jo, en Kristusbild till! Den här var dock liten och svart, men samma figur, men eftersom de inte ville ha en massa publicitet gömde de undan den nya Kristusbilden.
Efter pensioneringen beslöt de sig för att flytta från orten och då skänkte de marmorbiten med den lilla Kristusbilden till kyrkan i Kristineberg.

Idag finns det en ekumenisk kyrka på 90-metersnivån i Kristinebergsgruvan, endast ett par meter från den ursprungliga bilden. Den kallas ”Sankt Anna” efter gruvarbetarnas skyddshelgon och har den stora Kristusbilden som altartavla, målad direkt på väggen.
Se länk: www.guldriket.com klicka vidare på besöksmål och Underjordskyrkan.

Fotot som Helmer Andersson tog på Kristusbilden blev för många ett bestående minne av händelsen. En tidigare anställd, Holger Hedberg som drabbats av polio och inte längre kunde arbeta i gruvan, hade vid den här tiden kiosken i Kristineberg. Till honom ensam överlämnade Bolidenbolaget försäljningsrätten till kortet! Fotohandlaren Åke Burvall i Malå lät tillverka både vykort och andra förstoringar som såldes genom Hedberg, som säger sig ha sålt ca. 20 000 kort! Enbart under Lapplandsveckan såldes i början av 50-talet mer än 5 500 exemplar!

KRISTINEBERGS-PROFETIAN.
Lisa Johansson från Vilhelmina, en av landets mest kända traditionsbärare, har vid tre tillfällen (1949, 1954 och 1963) skrivit ner en berättelse som hon hörde som barn. Det var hennes mormor († 1914) som berättat följande (förkortad första version):
På den tiden när Jesus gick här på jorden och predikade för folket lärde han och förutsade hur det skulle bli här på de yttersta tiderna. Det skulle bli sådan otro och synd, krig, pest och hungersnöd, så att folket skulle förgås i stora skaror, men ändå inte kunna tro att det finns en evighet. Så länge människorna brukar jorden i sitt anletes svett och vårdar den som Guds gåva, så har vi frid och så länge inte alla tungomål känner kristendomen, utan dyrkar avgudar och tillbeder döda ting eller vilda djur, kommer inte domens dag.
Profetian säger också att människan med tiden ska bli allt mer uppfinningsrik och ”åka efter eldfrustande hästar, osv. Det kommer att bli ett Sodom och Gomorra, men Herrens hand vilar över jorden blott en tid.
Då ska Kristus börja visa sig på jorden därför att Gud älskar sitt folk och vill att de ska bättra sig och tro på honom och sonen som han sänt för att lida och dö för våra synder. Det finns ett land som har bilden av Kristus begraven i jordens innandöme. I de allra yttersta tiderna ska denna bild blottas. Gud har bevarat detta land från krigets fasor en tid och skall så bevara det så länge bilden är oskadad. Men en dag blir den krossad och då vänder Gud sig bort från detta folk och sänder ut alla slags vedermödor, som skall bli sju gånger sjufalt så stora som andra lands vedermödor.
Mormodern visste inte var den bilden fanns, men hon visste att bibeln talade om den och när barnen frågade när dagen skulle komma och hur den skulle bli fick de svaret att den stunden och dagen visste ingen.

När Lisa Johansson fick reda på fotot om bilden i Kristinebergsgruvan, påmindes hon om den berättelse hon hört som barn, ungefär 50 år tidigare.

I hårdsprängt berg
med blygrå färg.
En Frälsargestalt
som famnar allt.

Han stiger fram
ur grus och damm.
Mästaren är här
han städs är här

Ur skrovligt berg
ett bud med märg.
I vardags tunga id
tag mot min frid

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.