Lars Persson, en speleman med låtar från Överklinten och Ultervattnet

Under 1970-talet ökade intresset för spelmansmusik och gamla visor, speciellt bland ungdomar. Intresset sammanföll ofta med ett sökande efter låtar från den egna hembygden. Man upptäckte att Västerbottens län var blygsamt representerat i de samlingar av folkmusik som fanns tillgängliga. Musikanter med ett brinnande intresse började därför åka runt för att rädda det som eventuelt fanns kvar från tiden före den "moderna" dansmusikens genombrott på 1920-talet. Det inspelade materialet bevaras hos Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) där det finns tillgängligt för alla intresserade.
En fiolspelare som blev uppmärksammad var Lars Persson, 1893-1990, i Signhildsbäck, Tavelsjö. Han fick ofta besök av låtspelande insamlare som Åke Sandström, Åke Olofsson, Gunnar Karlsson Thomas Andersson m.fl. "Lars-Persas" låtar spreds snabbt efter dessa möten, vilket gladde honom mycket och en intensiv period med fiolen under hakan inleddes sedan han hade fyllt 80 år.
De gamla låtarna hörde till den repertoar som Lars tillägnade sig under ungdomstiden i Överklinten och Ultervattnet. I barndomshemmet, nybygget Bergabäck i Bygdeå socken, var musikintresset stort och de flesta av Lars syskon spelade. Fadern, nybyggaren Per Gustav Isaksson f.1839, trallade och sjöng låtar som Lars lärde sig. Ensam och tillsammans med andra spelade Lars på danser och bröllop. Det gick bra för helnykteristen Lars att neka ifrån sig spriten. Vid bröllopen trugade inte gästerna eftersom det var svårt att vara full och spela samtidigt. Det gällde att vara i form under bröllopsdagarna. Enligt Lars så var andra dagen alltid roligast. Alla var trötta efter vaknatten och hade därför lättare att skratta. Många slutade spela dansmusik av religiösa skäl men Lars tyckte inte att det var syndfullt att spela. Han spelade för att hjälpa ungdomen att få träffas: "Var skulle de unga få sin maka om det inte fanns en spelman som spelade ihop dom?"
Under 1920-talet kom nya danser t.ex One-step eller Jumpa. Den nya dansen var inte lika utrymmeskrävande som den gamla och enligt Lars fick det gärna vara trångt som i en sillburk. När man inte kunde de nya melodierna fick man använda gamla polketter och marscher till den moderna dansen.

Musikexempel:

Den 85-årige Lars Persson får besök av Åke Sandström (dragspel) och Thomas Andersson. DAUM Bd 2949.


Den här marschen, som Lars hade efter sin far, spelade han också vid stenarbete. Två man slog på borren till Lars taktfasta spel.
Uppteckningen är gjord efter en inspelning från år 1975. DAUM Bd 5187 Denna och fler låtar efter Lars Persson finns i "Slatta fra Wästerbottn, 415 spelmanslåtar samlade och kommenterade av K Gunnar A Karlsson och Siw Burman" Utgiven av DAUM år 1987.
För att uppmuntra spelmännen till att fortsätta spela de gamla låtarna, som syntes vara utrotningshotade av allt nytt, så anordnades spelmanstävlingar. Lars Persson deltog i en tävling som arrangerades i samband med Svensk godtemplarungdoms sommarting i Robertsfors år 1924. Han vann en silverpokal och fyra av hans låtar upptecknades. De trycktes i ett par häften med västerbottenslåtar utgivna av Melanders musikhandel i Umeå. Året därpå erhöll han S.G.U:s hederspris vid spelmansstämman i Vindeln. Västerbottens-Kuriren skrev om musikens räddande åt eftervärlden : "Men mycket återstår och fiolerna ha på många håll undanträngts av dragharmonikan och jazzorkestern. Måtte den dock få uppleva en renässansö" Om folkdansen: "Vilken skillnad mellan de gamla, konstfulla folkdanserna och de själlösa negerdanserna, som gå under namnet jazz och shimmy!".


Från SGU:s sommarting 2-3/8 1924. Stående fr v J.V.Lindqvist, Umeå, okänd, Nils Jonsson, Hällnäs, prisdomarna Axel Eek, Umeå, och A Soling, Dalarna. Sittande fr v Seth Andersson, Ultervattnet, Lars Persson, Ultervattnet samt en okänd spelman.


Modernare tongångar kom att ingå i repertoaren och Lars uppträdde under 1940-talet tillsammans med sin son, dragspelaren Thorsten Leontinson.
Även som nittioåring fortsatte Lars Persson att lära sig nya låtar. Med kassettbandspelaren spelade han in det han tyckte om från radio och TV. Låtar som han sedan lärde sig i lugn och ro. Han spelade också själv in låtar på kassetter som han gav till intresserade vänner. Musiken bar han alltid med sig: "Inom mig pågår det en melodi jämt. Jag tänker inte så mycket på det, men då jag stannar av så är där en melodi". År 1978 utnämndes han till Hedersspelman vid Burträsksvängen. En utmärkelse som var ett bevis på hur uppskattad han var. Genom honom har mycket blivit bevarat från ett musikliv som vi knappast skulle veta något om idag, om inte Lars Persson och andra hade delat med sig av sina minnen.

 
Copyright © 2001 - 2006 Västerbottens Museum AB, All rights reserved.